b.Jan. 8, 1836, Dronrijp, Netherlands. d.June 25, 1912, Wiesbaden, Germany. Painter and designer of Dutch birth. The son of a notary, Alma-Tadema demonstrated an early artistic ability. In 1852 he entered the Antwerp Academy, where he studied under Gustaf, Baron Wappers, and Nicaise de Keyser. An important influence at this time was Louis De Taye, Professor of Archaeology at the academy and a practising artist. Alma-Tadema lived and worked with De Taye from 1857 to 1859 and was encouraged by him to depict subjects from the early history of France and Belgium. This taste for historical themes increased when Alma-Tadema entered Baron Henri Leys studio in 1859 and began assisting him with his monumental frescoes for the Antwerp Town Hall. While in Leys studio, Alma-Tadema produced several major paintings, for example the Education of the Children of Clovis (1861; ex-Sir John Pender priv. col., see Zimmern, p. 3) and Venantius Fortunatus Reading his Poems to Radagonda (1862; Dordrecht, Dordrechts Mus.), which are characterized by their obscure Merovingian subject-matter, rather sombre colouring and close attention to detail.  Related Paintings of Alma-Tadema, Sir Lawrence :. | Vain Courtship (mk24) | Gustave Boulanger,The Rehearsal in the House of the Tragic Poet (mk23) | Caracalla (mk23) | A Reading from Homer (mk23) | A Balneator (mk23) |
Related Artists:
Giovanni Antonio Fumiani
(1645-1710) was an Italian painter of the Baroque period. Born in Venice in 1645, he trained in Bologna under Domenico degli Ambrogi, a specialist in quadratura, but by 1668 he was back in Venice, where he painted a Virgin and Saints in San Benedetto. He was influenced by Ludovico Carracci and Alessandro Tiarini, and soon also became interested in the work of Paolo Veronese, so that he started to use elaborate architectural settings and brighter colours. He painted a Virgin Appearing to Pius V (1674; Vicenza, S Lorenzo), whose monumentality foreshadows Tiepolo, whereas mosaics in San Marco, created in 1677 from Fumianies cartoons, are closer to the idiosyncratic art of Pietro della Vecchia. He contributed to the decoration of San Rocco (1675, 1676, 1678), where he painted a large canvas of the Charity of St Roch on the ceiling of the nave, In his smaller paintings, however, such as the modelli (Florence, Uffizi) painted for the Ferdinand de Medici, Grand Prince of Tuscany, for whom he worked for a long time, with Niccole Cassana acting as intermediary, Fumiani revealed a lively decorative sense and a taste for animated, sensual subjects that produced works of great quality. His last work is the large lunette depicting Frederick III visiting St Zacharyes Convent in the Company of the Doge (Venice, San Zaccaria). The decoration of San Pantalon with scenes from the Life of St Pantaleon (1680-1704) utilized canvases to cover a large ceiling (25x50 m), an ambitious undertaking, both in its scale and in the unity of the magniloquent images, that parallels Andrea Pozzoes decoration at the church of Sant'Ignazio in Rome. Fumiani was responsible for painting what is claimed to the largest painting on canvas in the world and covers the whole of the ceiling of the church Chiesa di San Pantaleone Martire, known as San Pantalon, in Venice. The painting depicts The Martyrdom and Apotheosis of St Pantalon, which he painted from 1680 until 1704. He putatively died from a fall from a scaffold, although some sources date his death to six years after he stopped work on the canvas
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Salomon de Caus
b France, 1576; bur Paris, 28 Feb 1626,He was a Huguenot from the Dieppe region (Normandy). Between c. 1595 and 1598 he visited Italy, where he was strongly influenced by the gardens laid out c. 1570 by Bernardo Buontalenti at Pratolino, near Florence, and by their mechanical artifices. De Caus's work also reveals a knowledge of the gardens of the Villa d'Este in Tivoli. From c. 1598 to 1610 he was in Brussels, in the service of the Stadholder of the Netherlands, Albert, Archduke of Austria. There he was the engineer responsible for wells, fountains and the automatic works in the two grottoes (destr. 1768) in the garden of the Stadholder's residence. From 1610 he lived in England, moving in the artistic circle of Henry, Prince of Wales, to whom he taught drawing and for whom he built a picture gallery at Richmond. Together with Constantino de' Servi (1554-1622) he was engineer and supervisor of the waterworks at Richmond Palace. De Caus dedicated his first book, La Perspective (1612), to Prince Henry and included garden designs for the Prince in his second book, Les Raisons des forces movvantes (1615). He worked at several sites in England, including Somerset House in London, where he is thought to have erected a Parnassus, and at Greenwich Palace, Hatfield House and Gorhambury House (Herts) and Wilton House (Wilts). Nothing has survived of his work of this period.